Igår for jag till jobbet tidigare så jag skulle kunna vara med på vissa viktiga saker,men då hade hemtjänst tjejerna varit så duktiga så det blev inget över.Snällt att jobba över gränsen inte alla som tänker så om de skulle ha tid över.

Men det blev ju ett minus för mig då,men jag fick träna lite senare istället.

Men jag måste säga att nog känns det konstigt,jag har jobbat inom detta så länge så länge.Jag älskar ju mitt yrke för jag får så mycket igen av de gamla.Men nu så känns det som jag har långt kvar för att komma in i det jobb jag kännt så mycket för ända sedan jag gick ur nionde klass.Kanske vore bättre om man fått en rehabiliteringsplan o diagnos tidigare i sjukskrivningen så man inte mått fortfarande så dåligt när man tvingas ut i arbetet igen.Nu går det sååå trögt o det värker i kroppen o det är känns så bedrövligt inne i huvudet för det är mycket som ska tas in o då blir det bara en massa röra.

Sedan är det att arbetskamraterna inte är införstådda tror jag med vad en arbetsträning innebär,sen när man talar om att hur ska man komma ihåg detta o vie versa.

Men de säger att ja!men det där sitter ju i ryggmärgen o det kan du ju,det är ju bara det här nya du ska lära o det är så enkelt.Det ska nog gå bra ska du se.

Men så är inte fallet om man varit utarbetad o utbränd i kropp o själ.

Det känns som man behöver lära allt från början eller rättare sagt du behöver visas allt du gjort förut o då blir du påmind där uppe i kontoret,allt behöver tas in på nytt i små portioner o allt ska gå i sakta mak o en sak i taget.

Ja man kan nog säga att, som man höll på förut o bara körde på så blev det kortslutning i hjärnan.

Ja nu vet jag ej om jag tappat tråden,för detta blev nog lite rörigt skrivet,men orkar inte läsa igenom fler gånger för hjärnan klarar iallafall inte att ta in.

Men en sak är då säker att visst hade det varit lättare att man ska få komma in i jobbet när man mår bättre o inte komma tillbaka innan för nu tror jag det är lättare att man faller tillbaka igen.

Men jag var iallafall till förs.kassan o fyllde i papper så vad jag förstått nu så arbetstränar jag till 2 Maj.

Men det är ett underbart jobb jag har o jag hoppas att jag en dag ska få tillbaka den känslan.

För jag tror verkligen o vet att när jag varit på jobbet så har jag till 110 procent gått in o gjort all jag kunnat för de gamla.så skulle jag sluta så försvinner det en människa som verkligen känner för de gamla o vill vara där för deras skull o för min skull.För det finns inget underbarare när de säger ditt namn vill hålla handen o prata en stund,ger dig ett leende,eller berättar en rolig historia m.m.m.m Bara det att man sitter en stund på sängkanten o håller dess hand,stryker din hand över deras panna o tar bort den lilla locken som trillat ner, så lite gör så mycket för dem man jobbar med.

Ni får ursäkta röran,men jag har det lite rörigt i mitt huvud,så jag hoppas ni orkar läsa röran.

Det gick bättre att jobba inatt,men ack vad jag får ont i min kropp,det går ej att sitta gå eller stå,ja man vet inte riktigt vad man ska ta vägen.

Sedan så torkade jag inga golv inatt så handen värkte inte lika hemskt inatt.

Men när man kom hem o skulle lägga sig o sova,så tänker man ,nej fy fadderutan nu får det vara slut! jag orkar inte mer.

Men sedan så tog jag värktabletter så somnade jag till slut.

Tyvärr så orkar jag inte hälsa på hos er alla ikväll ,men ska iallafall försöka läsa lite hos er så kikar jag in till resten imorgon.

Önksar er en underbar kväll,nu ska jag in o käka lite våfflor som jäntan står o fixar.

Till er alla underbara medmänniskor från mig. Smaklig spis.